Pallen, varför? II

Här kommer ännu ett färskt och underbart kapitel ur mästerverket "Pallen, varför?".

"Jag lekte med elden men fann den extremt svår att tämja. Ty lågorna piskade mig i ansiktet som en uggla, liten och späd men riktigt barnslig. Vi förde tillsammans vidare budskapet att allt skall återgå till den gröna, ljusa och bittra kaninen. Denna kanin som tidigare självutnämt sig till kung av Nepal och med våld tagit sig in på Konsum. Där han vidare skrek ut sitt smått fascistiska budskap: 'Nej till abort och människors tår, pallen skall stå som den slutgiltiga segraren!'. Det är helt otroligt hur man kan uppföra sig, men att veckla ut fallskärmen sådär tidigt tycker jag enbart är fegt.

Vi lekte i sanden och roade varandra med historier och gröt. Kaninen hann knappt öppna munnen för att kräkas inann min Colt .45a penetrerade hans bleka ansikte och likt en klo grep om glasflaskan. Jag kunde nu titulera mig jägare och kunde således åka till Paris utan omlag och papper. Detta faktum gav mig en oerhörd fördel gentemot Göran som alltid åker skitfort. Jag och Göran bestämde oss för att göra upp en gång för alla. Vi träffades en kall och mulen aprilkväll mitt i Ulaanbaatar, som under denna kväll njöt av den varma klockan. Göran var väldigt berusad och jag en aning upphetsad. Jag markerade mina åsikter med en krita och sade 'Skulle vi till Gittan innan eller?' Göran blev helt klart förnärmad av denna vulgära fråga och avlägsnade sig med en ytterdörr. Jag hörde aldrig av denne underbara krukväxt något mer och antog att han dog en fruktansvärd död hos en engelsk grossist."

Spännande, krävande, gott och sparris är nog de rätta orden för att beskriva detta kapitel. Teh publicering will go on, yes box. Förresten, om det nu mot förmodan är någon som bryr sig, vi har återupplivat Hellhoffs brända kadaver hos en colombiansk häxa. Mm...

Oja, vi har mer brännvin.